denna längtan

Plutt har vänt sig med huvudet nedåt och vi tog en sådan häftig bild på magen där man kan se hur huvudet buktar ut :). Jag kände de första sparkarna väldigt sent och hann bli trött på alla frågor som "Känner du en massa sparkar?" eller "Rör den sig mycket?" Det gjorde mig så stressad. Jag tror att det var först i vecka 25 som jag kände den första sparken. Och min moderkaka ligger inte i framvägg. M kände den första sparken innan jag gjorde det, nere på höger sida när han höll handen på magen :). Jag kommer ihåg att jag kände den första sparken en fredag. Samma fredag ringde jag till barnmorskan och frågade om jag verkligen inte borde ha känt en spark (efter ALLA tjatade om detta). Jag fick komma dit på eftermiddagen och lyssna på Plutts hjärtljud för att försäkra mig om att allt låg rätt till. Och den kvällen kände jag första sparken :). Vi låg en evighet i sängen, jag och M, och kände på magen och skrattade sådär fånigt som man bara gör när man känner ren och skär lycka inombords. Kommer aldrig glömma den kvällen. 

 

Plutt är snäll med sina sparkar. Ibland kan de kittla lite, men än så länge gör de inte ont. Igår kväll rörde sig hela magen när han bökade runt. Jag tror att han fortfarande gör lite akrobatövningar tills det är dax att fixera sig. Lilla Plutt! 

 

Idag har jag tvättat en av alla dina mössor. Du har ju tidigare fått ett par fina vantar i älgskinn från Lindbergs och den här mössan är i samma märke. Och så fin och söt. Jag längtar efter att få knyta bandet under din lilla haka.