denna längtan

Plutt är 11,5 mm och har ett hjärta som slår fint :). Vilken förmiddag! När jag lade mig i gynstolen för femtioelfte gången så började läkaren med att säga att hon först skulle vara lite tyst för att sen berätta vad hon såg. Vilken nervositet! Men ganska snabbt så berättade hon att där fanns minsann ett litet foster och en fint litet tickande hjärta. Så häftigt det var! Man såg på skärmen hur det dunkade. Vår lilla plutts hjärta! 

 

Här kommer en liten bild :D

 

Fysisk status: Under all kritik: Extrem trötthet, illamående och ont i ryggen.

Psykisk status: Lycklig.

 

Imorgon stundar det efterlängtade och skrämmande ultraljudet. Tur att det är före lunch så att man inte behöver gå hela dagen och vänta. Vill så gärna se den lilla minifiguren och ett litet tickande hjärta :). 

Illamående var det här. Verkar eskalera för varje dag som går. Det är tufft att försöka kombinera den sjukliga tröttheten och illamående med alla måsten. Igår hade vi grupparbete i skolan och eftersom det bara är en tjej i gruppen som "vet om" så fick jag bita ihop så gott jag kunde. Köpte Postafen på vägen till skolan och den hjälpte litegrann. När jag kom hem så sov jag i tre timmar, var uppe i två timmar och gick sedan och lade mig igen. Idag har jag legat och halvsovit i soffan sen jag gick upp. Skippar dagens föreläsningar och laddar för ny grupparbetesdag imorrn :). Men, jag är fortfarande "glad" över att få må illa av den anledningen som det är. Det har varit en dröm så länge. 

 

I natt drömde jag mardrömmar igen. Den värsta hittills. Värre än den när jag födde kattungen som såg ut som en kines. Vi var på första ultraljudet och där konstaterade läkaren att "där fanns inget". IVF 1 hade misslyckats. Men jag hade ju inte haft någon blödning? Vart hade vårt embryo tagit vägen? Hon förklarade att det inte fanns något levande i mig och att blödningen skulle komma om några dagar. Jag bröt ihop totalt och jag får rysningar bara att tänka tillbaka på drömmen. Antagligen är det oron inför fredag som spökar. Det är då vi ska (ja, jag skriver ska) få se plutts lilla hjärta slå. Nu får det bli fredag snart för fler drömmar liknande den i natt klarar jag inte av. Särskilt inte när min andra hälft är bortrest...i

Plutt är nu fyra veckor gammal och mäter 2-4 mm från huvud till stjärt. För ett par dagar sedan så började hjärtat slå för egen kraft. Måtte det vara så. Vågar inte känna äkta glädje förrän ultraljudet den 17:e maj. 

 

I fredags var plutt på sin första musikal. Jag, plutt och mamma såg West side story på Stadsteatern och jag gillade den skarpt. Vad de kan dansa! Det vore nåt det. 

 

Anledningen till att jag har varit så inaktiv den senaste tiden är för att jag håller på att skriva klart examensarbetet som ska lämnas in imorgon (!). Det är verkligen slutspurt nu och stressen är påtaglig. Smärtan i magen kommer och går, men nu är det mer molande värk och inte sådana kramper som jag fick utstå i onsdags. Plutt kanske redan har lärt sig att lyssna på sina föräldrar? ;) 

 

Massa kramar till er alla - tillsammans så orkar vi kämpa! <3

Imorse trodde jag att det var ett mf på gång. Vaknade i natt av magsmärtor men lyckades somna om. Men sen, under frukosten så tilltog smärtorna och jag förflyttade mig gråtande till soffan. Sambon tog väl hand om mig och nu sitter jag i en fåtölj i solen utanför garaget och tittar på när han gjuter betong till vår nya brevlåda :). Smärtan är nästan borta nu, endast molande värk kvar. Skönt! Har sagt till Plutt att inte skrämmas så.