Vecka 30 (29+6)
Hej Plutt!
Det är din mamma som skriver. Egentligen har du faktiskt ett "riktigt" namn nu, men eftersom det är hemligt än så länge så vill jag inte skriva ut det här på bloggen. Fast du kommer samtidigt alltid vara vår plutt också. Det är ju du. Jag har inte skrivit på bloggen på länge och har lite dåligt samvete över det. Har haft skrivkramp. Och allt jag velat skriva ned har liksom fastnat i mitt huvud och jag har varit oförmögen att få ned det i skrift. Prestationsångest kanske kan beskriva fenomenet. Hur man nu kan ha prestationsångest över vad man skriver på sin egen blogg?
Plutt, vi längtar så efter dig. Både pappa och jag. Vi har längtat efter dig långt innan du blev till, så det känns som att vi har varit gravida i en evighet. Och där kom tårarna. Vi är så lyckliga att du den 12 april i år valde att stanna kvar i min kropp. Vi var så oroliga. Så oroliga att det aldrig skulle bli vår tur att få bli föräldrar. Jag tänkte att jag skulle berätta för dig vad vi gjorde den dagen som du, när du var ett litet fyrcelligt embryo, stoppades tillbaka in i min livmoder. Pappa och jag åkte från Sophiahemmet till ett hotell i stan och checkade in. Men innan incheckningen så gick vi in i en barnaffär i närheten av hotellet och gick runt som i ett lyckorus. Pappa testade ett barntrumset som han säkert kommer att vilja köpa till dig när du blir lite äldre. Jag tittade på lite barnkläder och barninredning. Bland annat så hade de jättefina bokstäver som man kan sätta upp i barnrummet. Det viktigtaste av allt var att vi hittade Kroko; världens finaste och mjukaste krokodil. Vi köpte honom och sedan dess har han sovit i vår säng och vakat över dig. Vi vill att han ska lukta "oss" så att han kan skänka samma trygghet och hopp till dig när du kommer ut, som han har gjort för oss. Kroko vill vara din bästa vän. Han ska få följa med till BB. Jag kan se framför mig när din pappa lägger honom bedvid dig för första gången. Då är cirkeln sluten på något sätt. Han har alltid påminnt mig om att våga tro att allt ska gå bra den här gången.
Vi älskar dig så mycket så mycket! <3
/Mamma & Pappa
