Vår resa
Jan 2012: Bokade första besöket för "barnlöshetsutredning". Fick tid i juni (!) 2012. Där började resan. Denna väntan och längtan, men samtidigt en oro för vad svaren skulle bli.
Juni 2012: Allmänt samtal om vår historia samt UL på mig som såg ok ut. "Men nu är det ju sommar så vi skickar en remiss till SH och ni kommer få en ny tid efter sommaren för fortsatt utredning". Jag minns min besvikelse. "Var det allt?" Väntan igen. En lång sådan.
September 2012: Jag ringer kliniken och säger att jag tycker att sommaren faktiskt är över och frågar när vi ska få komma på en ny undersökning. Nytt bakslag. Vår remiss har skickats tillbaka från SH med motiveringen att vi har avbokat den eftersom vi fått tid på annan klinik. Che!? Innan jag får tag på SH så ringer jag gråtande till Vårdguiden för att få telefonnummer till andra kliniker så att jag ska kunna boka in oss på en nytt första besök för att ha en sorts plan-B. När SH äntligen ringer upp så är de jätteledsna att de har "råkat" radera oss från systemet och vi får en tid samma dag. Jag slänger mig på luren och ringer fästmannen för att se om han har möjlighet att följa med. De vill att vi kommer båda två, annars måste vi få en ny tid. Han kastar sig i bilen, och jag på bussen, och vi åker mot SH. Där gör jag ett nytt UL och fästmannen får ta blodprov. Han får recept för att lämna spermaprov på KS. Sedan kommer nästa bakslag. Mina blodprover måste tas en viss dag i menscykeln och vi är en (!) dag försenade. Vi måste vänta. Igen. Och vem vet när jag får mens nästa gång; den har ju strulat rejält den senaste tiden.
November 2012: Jag lämnar blodprov på mensens tredje dag. I slutet av månaden så har vi en tid tillsammans på SH för att gå igenom provsvaren. Fästmannens prov ser bra ut och mina är hormonvärden och äggreserv är bra för min ålder. "Lite ogynnsam miljö" dock, men inget allvarligt.
Jag hinner också med ett besök för "äggstocksspolning" i denna veva. Det rinner lite långsamt på vänster sida, men återigen; ingen fara. Efter samtal med läkaren så får vi reda på att våra chanser att bli gravida "med lite hjälp på traven" ser ganska goda ut. Nästa gång jag får mens så ska jag få komma på UL och sedan, om det ser ok ut (= ej fler äggblåsor än 2), få ta hormonsprutan Gonal-F för att få äggblåsan/äggblåsorna att växa och sedan ägglossningssprutan Ovitrelle när äggblåsorna är tillräckligt stora. Sedan ska man ha kärleksfullt och spontant sex 24-36h efteråt ;).
December 2012: Nästa bakslag. Min mens kommer ett par dagar försent för att vi ska få påbörja en behandling denna period. Vi måste vänta tills de öppnar igen i januari. Jag är otröstlig. Jag orkar inte vänta mer. För jag vet att när man äntligen får börja en behandling, så börjar en ny resa.
Januari 2013: Mensen kommer för tidigt. Ett par dagar innan en resa jag ska iväg på. Jag ser framför mig hur vi ska behöva vänta en period till. Ringer till kliniken och får komma på UL dagen efter. Vi lägger upp en plan med spruttagning under resan och sedan besök ooh nytt UL dagen efter hemkomst, på en söndag. Anledningen till att man måste göra så många UL under hormonbehandlingen är för att de ska mäta äggblåsorna och se att allt ser bra ut. När äggblåsan/äggblåsorna nått rätt storlek så får man ta ägglossningssprutan som ska stimulera kroppen att släppa ägget. Tyvärr ger sprutan ingen garanti att man får ägglossning. Vid min andra UL efter resan får vi nästa stora bakslag. Men det skriver jag i ett eget inlägg, med rubriken: Endometrios.
