Vecka 38 (37+1) Besök hos BM

Plutt har nu växt klart och är välkommen ut när han känner för det. Gärna nu om jag får bestämma. Är dock glad att jag inte vet exakt vilken dag som han tänker titta ut. För om de skulle säga den 15 januari (som är sista dagen före igångsättning) så skulle jag gå under. Är hellre lyckligt ovetande.       
 
Idag var det besök hos BM igen. Alla värden såg fina ut och jag följer min kurva. Den ligger lite över medel men är konstant. Järnvärdet har äntligen letat sig uppåt igen och var idag på 128; nästan i nivå med startvärdet. Min viktkurva lämnar vi :p. Idag fick mamma följa med vilket hon tyckte var skoj. Det har ju hänt lite i mödravården sedan hon var inne i den svängen ;). Plutt hade inte fixerat sig ännu och BM berättade att vissa barn inte gör det förrän vattnet går. Om vattnet går så ska jag berätta när jag ringer in till förlossningen att han inte var fixerad senast för då kan jag behöva komma in på kontroll direkt eftersom han kanske skulle få för sig att vilja komma ut med en arm eller något innan huvudet. Då blir det snitt gissar jag? Det vill jag helst inte :/. Att han inte har fixerat sig förklarar att jag fortfarande känner mig andfådd och har svårt att andas. Istället för att ligga och guppa runt i fostervattnet tycker jag faktiskt att han kan fixera sig nu och låta mig få lite andrum - i dubbel bemärkelse ;)

Kommentarer
Postat av: Jakteneftertotallycka

Tack för din kommentar :)
Jag håller mina tummar för att er lilla prins vill komma ut snart! Det måste vara fruktansvärt läskigt när man inte känner tillräckligt mycket fosterrörelser. Då är det bra att ta det säkra före det osäkra och åka in, som ni gjort.
Jag önskar er massor av lycka till med förlossningen. :)
Kram!

Svar: Tack för din kommentar och lyckönskningar. Var just inne "hos dig" och läste gårdagens inlägg. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är en normal blödning och att du fortfarande är gravid; det är er tur nu. Massa kramar
dennalängtan

Postat av: Linda Rö

Så spännande.. Nu är han snart här….
Jag väntar med spänning…
kram

Svar: Ja, nu är det nästan ofattbart nära. Men ändå känns det overkligt, fortfarande. Och du är redan förbi 13 veckor, underbart! <3
dennalängtan

2013-12-16 @ 16:38:49
URL: http://www.livethoslinda.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0