denna längtan

Illamående var det här. Verkar eskalera för varje dag som går. Det är tufft att försöka kombinera den sjukliga tröttheten och illamående med alla måsten. Igår hade vi grupparbete i skolan och eftersom det bara är en tjej i gruppen som "vet om" så fick jag bita ihop så gott jag kunde. Köpte Postafen på vägen till skolan och den hjälpte litegrann. När jag kom hem så sov jag i tre timmar, var uppe i två timmar och gick sedan och lade mig igen. Idag har jag legat och halvsovit i soffan sen jag gick upp. Skippar dagens föreläsningar och laddar för ny grupparbetesdag imorrn :). Men, jag är fortfarande "glad" över att få må illa av den anledningen som det är. Det har varit en dröm så länge. 

 

I natt drömde jag mardrömmar igen. Den värsta hittills. Värre än den när jag födde kattungen som såg ut som en kines. Vi var på första ultraljudet och där konstaterade läkaren att "där fanns inget". IVF 1 hade misslyckats. Men jag hade ju inte haft någon blödning? Vart hade vårt embryo tagit vägen? Hon förklarade att det inte fanns något levande i mig och att blödningen skulle komma om några dagar. Jag bröt ihop totalt och jag får rysningar bara att tänka tillbaka på drömmen. Antagligen är det oron inför fredag som spökar. Det är då vi ska (ja, jag skriver ska) få se plutts lilla hjärta slå. Nu får det bli fredag snart för fler drömmar liknande den i natt klarar jag inte av. Särskilt inte när min andra hälft är bortrest...i