denna längtan

Önskar att jag orkade blogga oftare. Mycket på grund av att i efterhand kunna gå in och läsa om vår resa och minnas allt som vi har varit med om. Jag mår fortfarande ganska dåligt. Illamåendet håller mig i ett järngrepp och medicinen hjälper bara ibland. Den värsta tröttheten har gått över men ibland kommer det "anfall" som gör att det känns som ett helt maratonlopp att gå över en tröskel. Just det, i början av juni började jag få ont i ryggen, som sedan har eskalerat och brutit ut i ett ryggskott. Förra veckan, som skulle vara en av mina två lediga veckor i sommar, bestod i att åka till naprapaten, läkaren och stappla runt på kryckor. Jag önskar att jag kunde låta mer positiv, men jag är ganska less. Men mest trött på att ha ont. Skulle har börjat mitt sommarjobb igår men var tvungen att ringa och skjuta på starten. Det var nog det mest jobbiga. Det är inte dirkekt så att sjukhusen badar i personal i sommar, vilket ni säkert har läst? Men vad gör man? Jag knaprar Citodon och räknar med jobbstart på tosdag. Har nog aldrig känt mig mer utarbetad som nu. Och nu väntar åtta veckors jobb på intensiven. Joråsatte. Men jag är inte bitter ;). 

 

Nu till det fantastiska. Imorgon går vi in i vecka 13. En magisk vecka! Missfallsrisken sjunker kraftigt och det är bara att hoppas att plutt mår bra därinne. Mår plutt bra så biter jag ihop ett tag till :D. På tisdag, om en vecka, är det KUB-ultraljud. Eftersom min sambo tyvärr är bortrest då så får hans wingman (min vän) följa med istället. Hon har varit med på resan sedan start, så det blir bra det också :).