denna längtan

Förra fredagen fick M ta Ovitrelle-sprutan på mig. Han börjar få in snitsen; det känns knappt när han hugger in pennan i magfettet. Under resan så fick Å ta sprutorna, kändes bra med en sjuksyrra som premiärstickare. Hon skötte sig också utmärkt. Imorgon ska hormonerna från Ovitrelle-sprutan vara ur kroppen. Tack säger jag. Kände inga symptom av den förrän i helgen då huvudvärk och illamående fick mig att vilja kräkas med jämna mellanrum. Och pannan är full av små kvisslor och stryker man med fingrarna över pannan så känns huden som en puckelpist. Skulle det visa sig att jag på något mirakulöst sätt har blivit gravid under denna behandling så kan jag med glädje fortsätta gå runt och se ut som en finnig fjoris i ansiktet och ligga och kräkas flera dagar i sträck. Men läkaren gav tråkiga besked senast så ljuset brinner väldigt svagt för tillfället. Men vi är envisare än min kropp. Vår plutt kommer.