Ibland känns det så orättvist
Var på kliniken idag för VUL och fortsatt behandling. Chokladcystan hade inte minskat, den hade istället växt :(. Bakslag. Tusen tankar och tårar som inte gick att hålla tillbaka. Vi diskuterade hur vi skulle kunna gå vidare och läkaren sade att en ny hormonstimulering snarare skulle kunna riskera att göra allt värre då det verkar som att mina cystor växer av hormonerna. Mina chanser att bli gravid kan snarare minska än öka med fortsatt behandling. "Vi kan såklart aldrig vara helt säkra" förklarade hon, men jag tackade nej till flera behandlingar.
Jag vet att man har goda chanser att bli gravid med hjälp av IVF när man har endometrios, men ändå gör det så ont i mig att vi inte kan fortsätta planen som vi lade upp tidigare. Jag vill fortfarande vara kvar i planeringen som "läkaren trodde så mycket på". Nu börjar väntan igen. Flera veckor kvar tills vi får komma på ett "pratbesök" om vad IVF är, vad vi ska lägga upp för plan osv.
Jag orkar inte mer. Så känns det nu. Jag orkar inte kastas runt som ett par smutsiga strumpor i tvättmaskinen.
Kommentarer
Postat av: Linda Rö
Jag lider med dig.. och hoppas att du mår bättre snart...
Försök (och jag vet att det är svårt) att tänka positivt... Nu har ni några måndader att njuta av varandra.. att bara var ni .. mysa och kela för ER egen skull (det var så jag tänkte när vi väntade)
Jag VET att det är jobbigt men jag håller tummen att tiden går fort och att det blir en underbar tid fram tills mötet oxå...
Stor kram
Svar:
dennalängtan
Trackback
