denna längtan

Tittade på "Familjen annorlunda" igår och gamla minnen började snurra runt i mitt huvud. Jag var 23 år när jag köpte mina första bebiskläder; ett par söta små jeans med en elefant på och en tillhörande vit t-shirt med en likadan elefant och små ljusblå tossor till det. Köpet gjordes i en liten fin barnbutik som hade allt som jag drömde om. Jag hade längtat efter barn i säkert två år.

 

Nu är det gått åtta år sedan dess. Jag kan inte låta bli att känna en sorg inombords; en sorg över att saker inte alltid blir som man tänkt sig. En sorg över att behöva inse att jag faktiskt är en av alla ofrivilligt barnlösa.

 

Jag har alltid fått höra att jag är så förbannat envis. Måtte det löna sig.