Ruvardag 1
Jag har svårt att få ned något i skrift. Har försökt ett par gånger tidigare men sitter bara och stirrar på skärmen, helt oförmögen att få ned det jag känner med ord. Det kanske blir ett tråkigt inlägg, men jag vill verkligen berätta för er vad som har hänt de senaste dagarna.
Ruvardag 1, det känns surrealistiskt. Får jag verkligen skriva så? Gäller det verkligen mig? På ett sätt känns det så overkligt så att tankarna känns lite förbjudna; ungefär som att jag ljuger. Men jag har ju faktiskt ett papper framför mig som säger att jag ska på återbesök om två veckor och att jag ska göra ett gravtest på morgonen innan besöket. Jag ruvar faktiskt på ett litet embryo :). Det kan vara vår plutt som är här för att stanna. Kan det verkligen vara vår tur nu? Nu rinner tårarna. Jag är så lycklig. Men samtidigt så rädd.
Igår sprang vi runt i ett slags lyckorus; checkade in på ett hotell i stan, gick på showen "Rain man" på Rival, strosade runt i världens finaste barnbutik och bara njöt. Sedan skojade vi om att jag faktiskt har två röster på familjeråden framöver vilket jag tycker är jättepraktiskt :).
Har bestämt oss för att det är okej att drömma på. Vi måste få vara lyckliga även om det, till att börja med, är 14 kritiska dagar som väntar. Det finns inget vi kan göra. Om plutt inte vill stanna kvar i min kropp så gör vi ett nytt försök. Vår tur kommer och just nu vill vi leva för att det är här och nu. Jag går i alla fall under annars. Den här karusellen har nästan slitit mig i stycken. När vi kom till kliniken i fredags så fick vi reda på att två fina ägg redan låg i frysen. Glädje. Tre ägg skulle de ge ett par dagar till på sig för att se om de kanske "kom igång". Men det bästa hade sparats och finns nu i min kropp :). Jag har en fråga till er som är/har varit ruvare. Hade ni ont i äggstockarna redan från ruvardag 1 och ännu mer ont när ni skulle kissa? När jag börjar bli kissnödig så ökar smärtan kraftigt och jag har, på grund av smärta, svårt att "släppa på" när jag väl har satt mig ned för att kissa :/. Man lär ju analysera sönder sig de närmaste veckorna :)
Jag vill avsluta inlägget med att tacka er läsare av hela mitt hjärta! Trots att jag inte känner de flesta av er så betyder era hurrarop, hejarop, varma tankar, lyckoönskningar och fina ord så mycket! Mer än jag kan förklara i ett sketet inlägg. Ni skulle bara veta :). Och varje gång jag läser om något framsteg eller glatt besked så värmer det i kroppen. Att läsa era bloggar förgyller verkligen min tillvaro; tack för att ni delar med er!
Massa kramar till er!
Kommentarer
Svar:
Tack så mycket! :) Och tack för dina lugnande svar. Är så nojig :). Känns konstigt att kalla mig gravid. Det är ju liksom för andra har det känts som i en massa år. Men nu kanske det äntligen blir vår verklighet :D.
Lycka till du också! Följer det du skriver med spänning. Är så häftigt att du redan är i vecka 8+3 :). Kommer ihåg när du skrev om ditt äggplock, känns som igår.
Kram på dig!
dennalängtan
Svar:
Hej!Åh så spännande, då är vi nästan jämsides i dagarna :). Berätta gärna vidare hur det går, du kanske har en blogg? Tack så mycket för ditt svar, blir lite lugnare när jag hör att andra också känner liknande symptom. Är så nojig :).
dennalängtan
Svar:
Tack gulle dig för din fina kommentar! DIn tumme är bäst :)Och nu börjar du med Synarelan; jag ska finnas med hela vägen och hålla min tumme och heja. Detta ska blir vårt år!
Massa kramar
dennalängtan
Svar:
Tack snälla gulliga du! :)För oss känns det ungefär som att jag redan har kläckt ut en unge; så lyckliga är vi :). Konstig känsla samtidigt, för man går runt i något slags lyckorus samtidigt som man aldrig har varit mer orolig. Jag behöver nog inte förklara för dig :D. Det är testdag nästa fredag, dvs 26:e april. Så det skulle kunna vara världens bästa helg som väntar.
Kramar!
dennalängtan
Trackback
